1Q84 (Första boken) - Haruki Murakami

Året är 1984. Aomame är kampsportstränare till vardags men är även lönnmörderska. Hon vill inte ha någon nära relation till en man men kan inte låta bli att ragga upp tunnhåriga medelålders män för vilt sex. Tengo är en halvdan författare som en dag kommer över uppdraget att i hemlighet skriva om 17-åria Fukaeris ännu inte utkomna roman Luftpuppan. Aomames och Tengos berättelser knyts ihop av en sekt och av en värld med två månar som kallas 1Q84. 

Murakami är bättre och mörkare än någonsin förr. Han målar som vanligt upp en surrealistisk stämning i en värld som är mycket lik vår egen, fast ändå inte. Det är mycket sex, en hel del historia och musikaliska referenser, även om de två senare än så länge är ganska få.

Murakamis karaktärer är, som alltid, lite udda och på gränsen till tafatta eller störda. Även om Murakamis miljöbeskrivningar är rätt vaga så finns ändå Tokyo och Japan där, som i bakgrunden och för mig som varit där så är det så klart en extra kick.

Men märk väl att detta är del ett av tre. Det känns som något av en transportsträcka på 450 sidor inför den andra boken. Det händer alltså inte så väldigt mycket, vilket det kanske inte alltid gör i Murakamis böcker, men här händer det nästan ännu mindre ändå. Men det är en fantastiskt bra start, det bådar gott inför kommande två böcker, som jag så klart tänker spara lite på. Jag vill inte att det ska ta slut för snabbt och jag klarar nog inte riktigt av för mycket Murakami på en gång.

Boken går inom kort att köpa i pocket här och här.

Hej bokpaket!

Det känns som om det var mycket länge sedan jag fick ett bokpaket, säkert flera veckor sedan, så det kändes riktigt skönt att släpa hem ett paket från Kabusa idag. Det känns som att det inte kom så mycket böcker i februari? Nu har i alla fall marsböckerna börjat trilla in. Förs ut var Shaun Tans Borttappad som jag faktiskt redan läst en gång, recensionsdagen är 1/3. Bok nummer två är Ingenting att ångra av Tride Marstein, som jag har höga förväntningar på efter Göra gott. Recensionsdag för den är 15/3, jag hoppas hinna med det men tiden är knapp med utlandsvistelse 2/3-11/3.

Vad ser ni fram emot i mars?

Caturday!

Jag har nu varit förkyld i två veckor och det börjar kännas lite old. Läsflytet har inte varit något vidare då det är mycket svårt att sova på nätterna när allt är täppt och huvudet värker och så ett stressigt jobb på det. Jag nojar så klart inför stundande långflyg till Kalifornien om två veckor, jag vill gärna vara helt frisk och helst hinna peppa lite innan dess. Jag tar mig således an en bok, en filt och en katt och hoppas på det bästa.

Jag har dock nyligen upptäckt ljudböcker, alldeles utmärkt att lyssna på när man virkar eller är sjuk och inte orkar hålla en bok uppe. Jag har oerhört svårt för att fokusera på läsningen just nu, har ni några tips för hur man på bästa sätt hittar sitt flyt? Och hur fördriver ni tiden när ni är sjuka?

Kerstin Ekman - Händelser vid vatten

Annie tar med sin dotter Mia och lämnar storstaden för att flytta ihop med Dan, en charmig man som bor i ett kollektiv i ödemarken utanför den norrländsk byn Svartvattnet. Vid vandringen mot kollektivet råkar Annie och Mia på ett tält vid ett vattendrag. När Annie kommer närmare ser hon att det ligger två mördade människor i tältet. Mordet förblir ouppklarat, och det går hela 18 år innan någon börjar ana vad som egentligen hände med paret i tältet.

Detta är egentligen en alldeles för kort och inte särskilt omfattande beskrivning av Händelser vid vatten, för den handlar om så mycket mer; pojken Johan som flyr från sina elaka bröder och sin elaka far, distriktsläkaren Bengt vars hustru lämnar honom, och Annie och Mias liv på kollektivet med ett antal udda människor.


Detta är en av mina boktolveböcker, som jag skrev om i vår julkalender, det inlägget hittar ni här. Jag tycker att Kerstin får till detdär lugna och lite sävliga tempot i det norrländska samhället, och det finns ett mörk och en tryckande stämning i berättelsen. Dock griper den aldrig tag i mig, jag kommer aldrig riktigt in i boken och får ingen direkt känsla för karaktärerna - särskilt inte Annie och Mia, som man ju får anse är huvudpersonerna i boken. Jag gillar inte riktigt heller när det är skrivet på talspråk, då föredrar jag nästan att det står i texten att personen i fråga pratar med norrländsk dialekt men att dialogen sen är skriven som vanligt. Jag vet att boken har belönats med bl.a. med Augustpriset, Svenska Deckarakademins pris och Nordiska rådets pris, men hos mig gör berättelsen inget större intryck.

Om någon vill köpa boken så finns den som e-bok här och som pocket här.

Tabula Rasa Hotels - Jonas Joelsson

Först är David en riktig storstjärna i Stockholms reklamvärld. Han festar, får alla tjejer han vill ha och både spriten och drogerna flödar. Sedan är David en ganska sliten och vilsen man som inte längre lyckas få fram några idéer till sitt jobb, vars vänner inte längre pratar med honom och en depression verkar vara på ingång. Men vad hände däremellan? Och vad är egentligen meningen med Tabula Rasa Hotels?

Jonas Joelssons debutroman är en, i alla fall för mig, annorlunda berättelse om nutid, kärlek och relationer. Jag blir oerhört fascinerad av vad det är som får mig som läsare att vilja fortsätta, för det första som slår mig är att jag faktiskt riktigt avskyr samtliga karaktärer i boken, ingen är särskilt sympatisk. Berättelsen är rätt rå med sexscener och ohämmat intag av alkohol och droger, det finns inga mysiga stunder med trevliga miljöer eller situationer. Kanske att man kan skymta någon slags mänsklig närvaro i de olika karaktärernas återblickar till sina uppväxtår. Jag önskar ingen av de här karaktärerna någon framgång, men jag är så otroligt nyfiken på vad det är som har hänt. Joelsson har skickligt delat upp varannat kapitel i "före" och "efter" och för vart kapitel kommer man närmare vad som har hänt i mitten och man kommer närmare något som kanske kan vara Davids räddning och svaret på vad Tabula Rasa Hotels är.

Av någon anledning tänker jag att den här romanen på något sätt kan liknas med Jens Lapidus böcker, utan att ens ha läst dem. Det har väl med drogerna och Stockholms inneställen att göra, dock är Joelssons bok ingen kriminalroman trots det ovan nämna spänningsmomentet. Jag kommer också att tänka på Brett Easton Ellis kultklassiker American Psycho av samma anledning som Lapidus: droger, vackra, uttråkade och rika människor samt det här med att människor kan se perfekta ut på utsidan men vara helt i kaos på insidan. Ellis och Joelssons romaner har en del annat gemensamt, så som sexscener och lite våld men Joelssons karaktärer kommer så klar inte i närheten av Ellis psykopat Bateman

Om jag ska vara helt ärlig så hade jag varit gott och väl nöjd med kontrasten mellan "före" och "efter" samt det annalkande ögonblicket då vad som hänt avslöjas. Jag tycker att hela mystiken kring Tabula Rasa-hotellen är en hel berättelse i sig, lite som att Joelsson försökt klämma in två berättelsen i en som egentligen hade kunnat bli två böcker. Men jag gillade boken ändå, helt klart ett intressant inslag i den svenska samtidslitteraturen. 

Recensionsbok från A Nice Noise förlag med Gustaf Skarsgård som uppläsare.

Köp boken här eller här (som pappersbok här eller här).